Titeln blir en slags påminnelse om att man. Hur man än gör så kommer man, så kommer man bara glömma stuff liksom.
Det finns så många tillfällen man, man, man säger till sig själv att det här får jag inte glömma. Det här momentet måste jag behålla. Spara i mitt huvud.
Sen försvinner det bort någonstans bort bland alla konstiga liksom minnen
i det där dammiga lagret.
Och sen när man försöker leta upp det, så är, ibland är man inte ens säker på om det hände.
För alla, återigen, man
Man tolkar liksom saker som händer efter den plats man är på och hur man mår och allt det där.
Vissa saker är kanske inte menade att kommas ihåg också.
Det är också. Det finns också en tidsaspekt på det där.
Nu när allt dokumenteras, filmas och läggs upp
kan man också fråga sig.
Av alla dom saker som folk ”delar”. Vad, vad av dom är riktigt. Jag skulle säga 2%.
Resten är bara, resten är bara något annat.